Myllans makter

Länge tänkte jag, att om man vill förbättra världen så är det bäst att leva i staden, där makten finns, och försöka påverka den. Alternativet, att flytta in till landsbygden hade andra möjligheter, så som att leva mer jordat, närmare ekosystemen, men medförde att ens vägar till makt minskade.

Lång historia kort, så flyttade jag och min familj från en 2-rums lägenhet i staden till en gård med några hektar åker och hage. Där bor vi nu med två andra familjer i varsitt hus. Under de 1,5 åren som har passerat sen dess, har jag alltmer börjat omvärdera bilden av att makten skulle vara centrerad i stan.

Att få ta hand om jord, natur och odlingar, hade länge varit ett prioriterat livsmål för mig – ett som jag aldrig visste om det någonsin skulle bli verklighet. Att för första gången vara på väg till en bit av moder jord som juridiskt är till vårt eget förfogande att förvalta, var som att sitta i en rymdraket. En limousin till Oscars-galan hade inte kunnat konkurrera. Påväg in i en annan värld, ett annat liv, en annan tid. Att sätta ner fötterna på mark som jag får ta hand om, och som kan ta hand om mig, förändrade grundvalarna för min existens, bokstavligt talat.

Det finns många skäl till att denna känslan var så stark. Förmågan att bruka jord är en grundbult för alla människans civilisationer. Jord är ofrånkomligt sammanknutet med mänsklig organisering så som vi känner det. Även om det känns som att många av oss ofta inte låtsas om den saken.

När denna lilla plätt av jorden var min egen, fylldes jag av nyfikenhet. Här ett träd, som inte plötsligt kommer vara fällt utan förklaring en dag. Jord, åker, hage, kullar, biotoper, hus, en plats där jag hittar oanade möjligheter att läka natur, varandra, relationer. Närheten är viktig. Jag ser platsen varje dag, och alla som bestämmer över denna plats bor inom några meters avstånd (frånsett en lång rad myndigheter och nämnder, men ändå). Gården jag bor på just nu, är en överblickbar, sammanhängande plats. En trygg grund i meningsfull förändring. Den tryggheten stärker drivkraften att göra det bästa möjliga av platsen. Allt det arbete vi lägger på den, påverkar våra liv.

På denna plats har jag känt mig som en bebis, men det blivit nödvändigt att lära sig allt jag kan. Att täta fönster, hantera värmesystemet, att be om hjälp av grannar, att konsekvent vattna odlingarna på kvällarna, att inte stressas av allt som inte blivit gjort än, men hitta det viktigaste nästa steget, och att vara ödmjuk för allt jag inte vet, försöka balansera mellan att vara resolut och förhastad.

Gården har också möjlighet att producera massor av saker. Parallellt med att vi skulle landa på gården, lönejobba, ta hand om småbarn, driva ideella projekt och diverse stora livshändelser, lyckades vi året – trots motgångar, nybörjarmisstag och en sen start – successivt arbeta fram ca 800km2 odlingsyta och fick fram, i runda slängar, ett ton mat (inräknat en del som ruttnade för att vi inte hann skörda det). Att köra skottkärrorna med dessa volymer till jordkällaren (där de sista resterna av skörden höll sig ända till maj), befäste faktumet att odling inte längre bara handlade om en hobby, eller strävan efter miljövänlighet, utan också var en viktig del av vår ekonomi.

Tillgång till jord, och tiden och förmågan att bruka den, kan spara en familj 10 000-tals kronor om året. Matjord kan buffra smällen för många från en arbetslöshet eller perioder av låga inkomster, höga räntor. För mig, som har en utbildningsbakgrund vars relevans är tveksam i framtidens ekonomi, är det betydelsefullt. Det finns en frihet i jorden.

Det jag gjort kallas ibland för den ”Nya gröna vågen”, och när den diskuteras, så uppkommer ofta invändningen att det är få förunnat att kunna flytta ut på landet, och att det krävs väldigt stora privilegier för att kunna göra det. Kapital, risktagande, möjlighet att få jobb efter flytten, nätverk, hälsa, mm.

Och det är också poängen. Mark och jord, är ett privilegium. Det är makt.

I de tidiga demokratierna så var det enbart markägare som hade rösträtt. Tanken om alla människors (eller mäns) lika värde hade inspirerat revolutioner, men faktumet kvarstod: Ägde du ingen mark, så spelade du ingen roll. Om fossila bränslen, och industrierna som är beroende av dem, inte är tillgängliga, så är det jord, vatten och kroppsarbete som är ekonomins grundpelare. Tillgång till mark – ägd av dig eller gemensamt förvaltad – kan ge dig mat, kläder, material, medicinalväxter, virke och mer, på en myriad sätt. Och när mänskligheten inte badar i ett överflöd av billiga fossila bränslen – vilket vi gör just i detta historiska ögonblick men aldrig tidigare och aldrig igen senare – är jord en omistlig källa till energiresurser. Ved blir värme, foder omvandlas i djurens kroppar till muskelkraft för arbete och transporter.

De fossila bränslena, och världen den har skapat, har så smått påbörjat sitt återtåg, och marktillgången blir återigen den kanske viktigaste källan till makt. Självklart är massa andra resurser också extremt viktiga – vatten, luft, metaller. Men jorden är på många sätt en avgörande faktor.

Hur mycket jord du har, hur bra den är, och hur du förvaltar den, kan avgöra alltifrån hur många barn du kan skaffa till hur stor armé du kan anlita. En bra arbetshäst kan behöva 10 000 kvm betesmark. En vanlig uppskattning är att hästen då kan arbeta cirka 2400 timmar per år, med en genomsnittlig kraft på, jo, 1 hästkraft. Extremt mycket effektivare än att gräva själv. Men, samma energi finns i 200 liter bensin för cirka 4000kr*. De pengarna skulle inte ens räcka till hästens försäkring.

Så vi i Sverige är fort långt borta från förindustriella förhållanden, och energiresurserna från åkern och hagen konkurrerar just för tillfället inte med de fossila bränslena. Och jorden kan självklart inte ge oss allt som ofta ses som nödvändigt för ett ”modernt liv”. Men det finns många andra anledningar till att jord kan vara en game-changer.

Dyrare fossilbränslen ger dyrare mat. Tillgången till jord att odla kan skydda dig mot fattigdom, självförsörjandet kan buffra smällen från inflation och arbetslöshet. Att odla mat tillsammans – samförsörjande – kan göra det ännu effektivare. Matvärnsrörelsen är ett tydligt exempel på ideellt organiserad odling. Det kan också ge en extra inkomst. Oftast inte en konkurrenskraftig eller särskilt förutsägbar inkomst, men en inkomst.

Små jordbruk skapar 70% av världens mat, och om det fanns många många fler såna runt om i landet, skulle det kunna förbättra vår matförsörjning och krisberedskap. Och, ju fler som odlar egen mat, desto mer mat finns kvar i affären till de som inte har möjlighet att göra det.

Den egna täppan kan vara en väg mot frihet, och e

n social samlingspunkt, en spirituell källa till mening och förbättra mental hälsa**.

Och för rörelser och organisationer kan jorden vara en källa till att bygga kapacitet. I Sverige fanns egnahemsrörelsen från 1800-talet – första halvan av 1900-talet som jobbade för att ge obemedlade människor, arbetarklass, egna bostäder. Många andra rörelser har gjort, och gör, just detta, tillsammans med politiskt arbete för att skapa makt. De Jordlösas Rörelse i Brasilien, där jordlösa lantbrukare ockuperar och övertar mark är ett exempel. Black Agrarianism i USA bygger på afroamerikanska bönder och odlare som jobbar för att stärka matsäkerhet, frihet, trygghet och mer.

Även för grupper av människor som redan har en trygg ekonomi kan det finnas många möjligheter. T ex om en aktivist-förening äger en fastighet med matjord, vatten och bostadshus, kan den husera ett gäng drivna människor som kan leva billigt och ägna resten av den frigjorda tiden åt rörelsens ändamål (som kanske också involverar att ge människor mat).

Att odla mycket och effektivt kräver en hel del utrustning och vana, men att komma igång och stoppa en hög gamla potatisar och jordärtskockor i jorden, kräver väldigt lite. Och allt blir enklare om man hittar fungerande sätt att göra det tillsammans.

Men vänta lite – Är det jag menar att alla fattiga människor helt enkelt måste ta sig i kragen och bara börja odla sin egen mat, så löser allt sig? Nej, det är knappast så simpelt. Lever du med osäker inkomst månad för månad, kan det vara svårt att investera tiden i något som ger skörd ett halvår senare, (och risken finns alltid att det inte ger någonting alls). Det finns en stor skam i att vara fattig, och att odla för självförsörjning av behov och inte som hobby, är i många sammanhang förknippat med extremt låg status. Och dessutom ska man hinna göra tidsinvesteringen med att ta till sig all kunskap.

Och allt detta kan övervinnas, men bara om du överhuvudtaget har någon mark att odla på. Och det är ingen liten tröskel. Bra jord är dyrt, och långt bort från var de flesta människor bor. Diverse jordreformer och samhällsutvecklingar för oss allt längre bort från jorden. Just nu idag, finns det ingen instans, som kan garantera någon att få tillgång till odlingsmark om vi behöver det för att överleva. Det finns möjligheter att få det, men det finns inte på kartan över rättigheter.

Så min slutsats av allt detta, är detta: Det spelar jävligt stor roll hur vi fördelar och organiserar markägandet i våra samhällen. Vill vi ha en verklig demokrati, så behöver marken vara fördelad demokratiskt. För vad händer när det industriella jordbruket och dess transporter inte längre når fram?

Om bara ett fåtal äger och förfogar över marken, så är det detta fåtal som bestämmer hur den ska användas. Kommer de solidariskt dela upp marken till gemensamhetsodlingar för traktens befolkning, eller ta chansen att utnyttja hungriga människor att jobba med slavlöner på sina megagårdar (som i brist på olja kommer behöva massor av händer). Lokala små-rikingar kanske är mer benägna att ägna sig åt lite filantropi. Men miljardärers track record av solidaritet med sina produktionsmedel, ger ingen källa till hopp. Och, utan någon vidare uppmärksamhet, koncentreras idag jordägandet fortfarande i allt färre händer. Det är såklart en effekt av att all rikedom koncentreras alltmer, och bygger för alltmer eskalerande orättvisor i framtiden.

Om det såg ut på ett helt annat sätt, om det finns någon i varje familj som äger eller har tillgång till några hektar mark, så har de utrymme att bära upp många fler än sig själva. Men det finns också många andra former.

Det finns stiftelser och organisationer som arbetar för att förvalta mark för olika ändamål, t ex i en så kallad Community Land Trust. Mark säljs eller skänks till stiftelsen, som ser till att marken går vidare till någon som förvaltar den och tar hand om detta – oftast unga odlare utan eget kapital.

I Sverige har jag inte sett denna form. Det finns fortfarande många äldre lantbrukare som närmar sig pension och vars barn inte vill fortsätta hålla gården levande. Det finns många exempel där några intresserade yngre bönder utanför släkten väljs ut, de får förvalta marken, lära sig allt om den, och efter en övergångsperiod på ett antal år får de ärva den. För den som har valmöjligheten, kan detta vara långt mer eftersträvansvärt än att sälja till högstbjudande.

Som mer idealistisk spekulation borde det också vara möjligt att skapa en stiftelse för att omvandla mark till en ren allmänning – mark som förvaltas gemensamt och används av de som behöver den.

Det finns nog också många föreningar där ute med en hel del pengar på kontot. Beroende på föreningens syfte, kan det vara värt att titta på om en investering i odlingsmark skulle vara en bra framtida ekonomisk resursbas, som kan förändra livet för medlemmarna.

För att inte tala om alla andra som vill se en sån här framtid och också sitter på pengar eller tillgångar – bostadsrätter att sälja, möjlighet att få förskott på arv, fonder att likvidera, prioriteringar att göra. Som det gamla djungelordspråket säger, människan kan inte äta pengar, men inflationen gör det. Jag sa också att mark är dyrt, vilket inte nödvändigtvis är sant. Mark med välskötta fastigheter inom eftertraktade områden, kostar skjortan. Men bra odlingsmark med okej hus på okej platser är mycket billigare. Och de platserna kan ofta bli bostäder för många fler. Och skickliga odlare med tillräckliga resurser kan återställa förstörd jordbruksmark på några år.

Det finns många sätt som vi kan gå ihop, och se till att marken förvaltas ordentligt. Jag utesluter inte att det kan bli politik som kan styra upp detta – men innan dess, behövs det en folkrörelse.

Jag säger inte att detta är ”lösningen” på allt, men jag tror att det är en grundförutsättning för att göra framtiden bättre. Om vi är fler som befolkar landsbygden – ju förr desto bättre – kan vi kanske bidra till att underlätta flytten för några till av de som inte har privilegierna, men som kommer behöva flytta av tvång.

Och här på gården börjar skörden komma. Igår började vi kunna skörda rödbetor, idag kål, imorgon morötter. Vi har utökat med 500 kvadratmeter till i år, jag tror det blir över två ton mat. Kommunen har uttalat sig positiva till ett förslag om att överlåta mark för gemensamhetsodling. Grannsämjan i området känns stark. De små, små nötträden har slagit ut frodiga blad. Det myllrar en myriad av möjligheter i myllans makt och mångfald.

Det finns definitivt något oerhört avstressande med att vara igång. Samtidigt är det självklart att detta inte räddar världen, och bara är en början. Vi är långt ifrån de första som jobbar i denna riktning. Och jag tror att nutiden och framtiden kräver att vi blir många, många fler.

Precis som resten av bloggen, är detta inte ett manifest, utan en introduktion till hur jag ser på dessa frågor, och varför jag tror att det är extremt viktigt att prata om detta.

Och så blev det några fotnoter…

* Detta är räknat i rena energienheter, inte omräknat till mängden utfört arbete, t ex hur många kilometer plöjd odlingsfåra som detta motsvarar.

2400 timmar hästarbete * 0,746kWh (1 hästkraft) = 1790,4 kWh per år

1790,4kwh / 8,9kwh (mängden energi i en liter bensin) = 201,1 liter bensin

** Jag hittar ingen forskning om förhållandet mellan mental hälsa och att bo i stad eller landsbygd. Men faktorer som definitivt förbättrar ens mental hälsa är att vara i natur, ha händerna i jorden, fysisk aktivitet, och mer. Så jag tänker att landsbygden inte är någon garanti för bättre hälsa, men ofta petar dig bestämt i den riktningen.

*** Leah Penniman rekommenderas om du vill veta mer om Black Agrarianism https://www.soulfirefarm.org/

Den engelska sidan för De Jordlösas Rörelse/Jordlösa Lantbrukares Rörelse:

https://mstbrazil.org/content/what-mst